Åker buss i Malmö. Jag är nästan den ende etniske svensken ombord. Det är vanligt folk men de flesta från Mellanöstern. Barn och vuxna. Många säkert på väg till sitt själsdödande löneslaveri, precis som jag. Många kvinnor har slöja. Någon bär niqab. >>
Jag hör knappt någon svenska omkring mig. Mest arabiska, romani och afrikansk-fransk patois. Nej, jag känner inget agg men jag känner en sorg. För hur lite jag än känner agg mot dessa människor, lika lite känner jag någon samhörighet. >>
Det är som att jag är turist i mitt eget land, en främling till språk och utseende. För många av mina medpassagerare upplevs jag säkert mer främmande än många andra ombord på bussen. För att jag är svensk. I Sverige.
Ett starkt stråk av vemod går igenom mig. Om det är såhär nu, hur ska samhället se ut när mitt barn är vuxet? Hur ska det se ut när jag eventuellt får barnbarn som ska växa upp i deras land? För Sverige och det svenska är ju mitt land och min kultur. Jag har ingen annan. >>
Precis som att en irakier är marinerad i sin. Jag vill att det svenska – i kultur, sinnelag, kynne, sociala koder – förs över till mitt barn och mina barnbarn. Jag vill att det som är mitt till kultur och Hem också ska vara mitt barns och mina barnbarns. >>
Är inte detta en universell känsla? Tänker inte japanen samma sak? Altanen, eritreanen, nigerianen? Det bygger ju på en djup upplevelse av hemkänsla, av att ha ett Hem. >>
Inte skulle någon tycka det var oväsentligt huruvida de som bodde i hennes hem var främlingar eller föräldrar, okända eller syskon? Gick att förstå eller inte? Ändå är det precis detta vi har gjort på nationell nivå. >>
Bussen kör igenom en stadsdel och jag befinner mig i Mellanöstern. Bussen når en annan och jag befinner mig åter i Sverige. >>
Jag bor i Malmö. Jag lär mig aldrig siffrorna men jag vet att ett skifte pågår, att jag och mitt barn snart är i minoritet. Hos den ungdomliga befolkningen i Malmö är detta skifte redan ett faktum. >>
Där är sådana som jag och min dotter i minoritet. Där är vi främlingarna, utbölingarna, “De andra”. Landet är vårt men vi är inte längre våra egna. Landet tillhör oss snart inte mer. >>
Det som var kan aldrig komma åter. Det som ska komma måste vara någonting annat. Vi styr inte längre. Inte ens de som styr, styr. Vi driver vind för våg mot någonting annat. Om det är mot klipporna eller ett annat land återstår att se. >>
Om vi ens kan kalla detta nya land Hem återstår också att se. Horisonten är vid och djup, det är disigt där framme. Man kan ännu inte ana Landet i Fjärran.
@Blaaskymning Väldigt fint uttryckt. Jag är inte svensk själv men älskar landet och dess kultur, kynne och värderingar. Har gjort allt för att bli så svensk som bara möjligt även om en del polska drag inte låter sig tvättas bort så lätt 😀
@togetherandapa1 Tack ska du ha. Jag tror alltsomoftast att "svensk" kan ersättas med "europé".
@Blaaskymning Åker buss i Malmö och jag känner igen mig i allt du skriver. Fy fan vad tragiskt det är.
@CeciliaNilsso16 Ja. Tragiskt och sorgligt. Styrkan ligger i att vi är många som känner igen oss.
@Blaaskymning Känner samma sorg. Bra skrivet. 🙏
@enkoppkaffetack Tack.
@Blaaskymning Fint skrivet och jag delar dina känslor
@completelyfed Tack.
@Blaaskymning Bra skrivet. Jag brukar vara allergisk mot diverse sverigedemokratiska dyngspridare som klagar på utlänningar på bussen, men detta är en relevant och bra iakttagelse som jag kommer ta med mig.
@Blaaskymning men vi har iaf en bög som ledare
@Blaaskymning Det är äckligt...
@Blaaskymning Delar din sorg. Just Malmö förvandlades i rekordfart. Minns hur södervärn såg ut innan ombyggnaden. Där kom förfallet.
@Blaaskymning Mycket vackert skrivet. Igenkänningen är stor. Jag känner dock samma agg mot dessa främlingar som många av dem säkert känner mot mig. Mot dem som är ansvariga för Sveriges märkliga död känner jag ett avgrundsdjupt brinnande hat.
@Blaaskymning Som malmöbo delar jag din sorg och bilden. Nu åker jag endast buss i undantagsfall, men det ser ut så överallt. Tragisk utveckling, när vi tagit med barnbarn till lekplatsen, så är de de enda blonda barnen. Jag bävar för deras framtid.
@Blaaskymning Känner väl igen mig i det du skriver och jag inser att det Sverige som jag växte upp i är borta för alltid och det kommer bli värre för varje år. Jag kommer inte försöka kämpa för det här landet för det är lönlöst, istället kommer jag flytta utomlands och se förfallet på håll.
@Blaaskymning Sorgligt. Djupt sorgligt.
@Blaaskymning Det är lite därför man åker utomlands för få ombyte, äta annan mat, uppleva annan kultur men nu behöver man åka för världen har kommit till oss så i framtiden blir hemester
@Blaaskymning skaffa bil så slipper du ångesten över att se dem leva.
@Blaaskymning Frågan är vad lösningen är? Lägga sig och kapitulera som folk, acceptera nya Sverige? Ordnad politiskt återvandring? Revolution? Stycka av Malmö och göra till Islamsk koloni?
@Blaaskymning Precis vad i princip alla tänker och känner, men du är nu enligt etablissemanget en ärkerasist.
@Blaaskymning Så bra beskrivning av vad vi har förlorat och vilket helvete vi har framför oss.
@Blaaskymning Sorgligt men så många känner exakt likadant.
@Blaaskymning Jag skulle aldrig åka buss i Malmö, än mindre bo där. Jag skulle bli deprimerad av folkutbytet. Jag vet att det försegår i hela Sverige men i Malmö är det värst (om man inte räknar med förorterna runt stora städer) Jag kommer aldrig förstå politikernas vilja att byta ut svenskar
@Blaaskymning Tack för en betraktelse och jag delar den.
@Blaaskymning Välformulerat
